Kitty Karma Healing - Blogg

En underbar mentor i Mindfulness

Sat, 23 May 2026 11:39:00 +0000

Här och nu, i skrivande stund, kan man nog säga att världen kan upplevas som ett enda stort sjöslag. Som att vi globalt har överväldigande "växtvärk" i vår utveckling från det gamla till det nya.
Det nya som vi inte riktigt än vet hur det kommer att se ut. än. Men vi känner i varje fiber i vår kropp att det händer – här och nu! Något förändras i världen markant! Oavsett om du vanligtvis är mycket energikänslig eller ej, så undgår du inte att känna av denna globala höjning av det mänskliga medvetandet. Det här är stort! Vi står vid ett globalt historiskt skifte.

Men det är också mycket lätt att dras med i energier som man inte vill attrahera eller vara i.
Stress, rädsla, oro och ångest kan dyka upp när vi minst anar. Att stå mitt i en stor förändring,
på tröskeln till något nytt okänt kan kännas överväldigande och skrämmande. Ser vi ut i världen, med allt vad det innebär, media som piskar upp stämningen, politiska beslut som får oss att tappa andan, institutioner och organisationer som rasar samman, så är det svårt att stå stadig i sig själv många gånger. Att släppa omvärlden och göra just det som skapar balans i vår egen värld – förankra och hitta balansen i vårt eget hjärta.

Jag är själv inget undantag för detta. Dessutom är jag extremt energikänslig, så det är mycket lätt att halka in på banan med att känna stress och "konsten" att övertänka. För några veckor sedan var jag just vid ett sånt tillfälle. Mycket omvälvande hade hänt under veckan, både privat och globalt, och jag kände hur min egen energi började förändras, till något som egentligen inte var jag. Stressen och oron började krypa riktigt nära och hjärnan och tankarna snurrade på tok för fort. Trots att jag försökt grunda mig och landa i mig själv igen genom att stänga övriga världen ute och vistas ute i naturen. Vilket vanligtvis alltid är bland de bästa sätten för mig att hitta balansen igen. Natur.

Så i slutet av dagen sjunker jag med en stor suck ner i min soffa och känner mig mitt i alla snurrande tankar, rätt tom inombords. Den "inre kompassnålen" bara snurrar vilt. Plötsligt glider en liten kattkropp upp vid mina ben och sätter sig precis vid mina fötter. Han hoppar inte upp i soffan som han brukar, eller sätter sig på bordet framför soffan för att komma i ansiktshöjd (katter äääääälskar att kommunicera ansikte mot ansikte). Nej, lugnt sitter denna vackra lilla själ med sina rosa öron och mandelformade mörka ögon, som vanligtvis är havsgröna, och ser på mig med fast lugn blick. Han sitter kvar på golvet och tittar på mig just för att han vill att jag ska förstå att det är något viktigt han vill berätta. Och jag känner budskapet så tydligt: "Kom tillbaka till mig matte. Känn din fysiska kropp, känn hjärtslagen i ditt bröst. Släpp allt och bara var här och nu med mig. När vi jordar oss tillsammans, här och nu, så kommer du tillbaka till balans och harmoni i dig själv."

Givetvis! Kloka lilla kattsjäl! Jag är så tacksam för att dessa fyra små tassar finns i mitt liv. Han är världens bästa mindfulness mentor. Det finns ingen som har så positiv effekt för min energi och dagligen lär mig så bra om det otroligt välgörande med att vara i här och nu.
Mindfulness de Lux!

Djur är experter på Mindfulness, konsten att vara här och nu. Om vi kan vara öppna för att lära oss, ger oss själva tid att se detta, så framträder snabbt bilden hur de försöker vägleda oss och lära oss om det varje dag. Vilken lycka, du har ditt alldeles eget mindfulnessproffs precis vid din sida.

Kanske är det inte alla gånger lugn som behövs. Ibland kan mindfulnesslektionen vara hundra procent inriktad på att frossa i kärlek. Andra gånger kan vår mindfulness mentor visa oss att glädje är det inslag vi behöver. Lek och bus, här och nu, glöm allt annat! För den glädjen kommer att stanna kvar hos dig, få ditt hjärta att värmas, växa och slå stadigare och tryggare i en orolig värld.

Så vad berättar din djurvän för dig? Gester och uttryck kan vara riktigt tydliga men även så subtila ibland att vi nästan missar dem. Men ni känner varandra så bra, så du kommer att veta. Ge det lite tid. Tillåt dig att drunkna i de där vackra ögonen och istället för att lyssna med öronen, lyssna med ditt hjärta. De är allt de önskar.

(Inlägget publicerat första gången 2026-05-08)

Anam Cara – Hjärta till Hjärta, Själ till Själ

Sat, 23 May 2026 11:26:00 +0000

Du kommer för alltid att minnas den stund ditt hjärta för första gången hängivet och kärleksfullt öppnades på vid gavel för ett djur. Blev du överraskad av de starka känslorna? Som om din själ plötsligt vaknat till en högre frekvens. Den här fantastiska individen som ser på dig med klara ögon och visar dig på ett mycket enkelt och okomplicerat sätt vad livet verkligen handlar om. Som om ni alltid känt varandra, för ni förstår varandra på en gång.

I själva verket är det inte alls konstigt, för ni har ett själskontrakt som betyder att ni är ämnade att vara tillsammans i det här livet och att lära av varann. Att stötta och trösta varandra i svåra stunder, för att i nästa stund fira glädjen att vara tillsammans, är något som alltid kommer att vara självklart. De får fram det bästa i dig och gör dig till en bättre människa helt enkelt.

Villkorslös kärlek kommer alltid att vara den starkaste byggstenen i er relation som ni bygger på varje dag, främst genom en ordlös kommunikation. För ni behöver inte ord, ni har ett själsband, ett själskontrakt. Ni kommunicerar på en högre nivå via hjärtat och språket är kärlek.

Anam Cara är gaeliska för själsfrände. Det är någon man kan anförtro sig åt och dela allt det mest personliga i sitt liv med. En djup och ovanlig gemenskap.

Kanske trodde du att ditt hjärta inte kunde bli större och varmare för den här gåtfulla, magiska individen som finns vid din sida varje dag. Så plötsligt så gör de det där vackra, lärande, lyckofyllda och oväntade och ditt hjärta och din själ har just expanderat ännu mer av ren kärlek.
Vilket vackert band ni har!

Anam Cara

(Inlägget första gången publicerat 2025-10-20)

Det heliga energibandet Människa-Djur

Sat, 23 May 2026 11:13:00 +0000

Det unika energibandet ni delar

Du och din djurvän har ett helt unikt energiband. Precis som DNA eller ett fingeravtryck är det helt unikt för er två. Det är något ni byggt tillsammans, relationen som ni investerat i, fysiskt, emotionellt och spirituellt, med allt från promenader, lek, emotionellt stöd, läror, utmaningar och och kärlek. Det är ert unika energiband. Men det innefattar även ert själskontrakt. Vad ni på en själsnivå en gång kommit överens om att vägleda, lära och stödja varandra med i det här livet för att växa och utvecklas.

Från samma själfamilj

Själar från den egna själsfamiljen känner igen varandra. Kanske var det så när du träffade din vän för första gången? En spontan igenkänning, något som kändes så bekant, så familjärt och "hemma" på en gång, fast det var ert första möte.

Kanske dök din vän upp i ditt liv på ett mycket oväntat sätt, men allt kändes så självklart att ni var ämnade att leva sida vid sida. Kanske var det något under era första dagar tillsammans som skapade känslan av att ni funnits hos varandra under en annan tidslinje, som att ni så lätt läser varandra utan någon slags verbal kommunikation. Kanske är det ert första liv tillsammans men upplevelsen är att allt ramlar på plats så lätt, som ett pussel som får precis rätt bitar på plats när det behövs som bäst.

När jag rör mig ute i samhället så ser jag det så ofta, det där starka energibandet. Jag ser det i blicken på människa och djur, den starka kärlek de delar och den fullständiga lojaliteten och förtroendet de har för varandra, och de kanske de bara passerar mig på gatan. Jag kan många gånger verkligen bli rörd till tårar bara av att observera dessa vackra band. Nu är det kanske inte optimalt att stå med tårdränkta ögon mitt på gatan, även om det är tårar som berört mitt hjärta av något vackert. Så jag försöker snarare ta med mig bilderna av alla vackra djur-människa band jag ser som underbara bilder etsade på näthinnan.

Mängder med forskning gällande det välgörande bandet människa-djur

Det finns mycket intressant forskning på hur våra djur har positiv effekt på vårt välmående och vår hälsa under alla åldrar och skeenden i livet. Barn som får växa upp med djur främjas i sin fysiska, sociala, emotionella och kognitiva utveckling. Från barndom till tonåren och upp till vuxen ålder skapar djur positiva förutsättningar för vår mentala hälsa och vårt emotionella välbefinnande. Närheten till djur minskar ångest och depression och sänker även vår puls och vårt blodtryck. I en tid där isolering och ensamhet är en växande folkhälsoepidemi bidrar närheten till en djurvän ökat socialt stöd, känslomässigt välbefinnande och livskvalité.

När vi blir äldre gynnar en stark anknytning till en djurvän förbättrade sociala kontakter, minskar ensamheten, förbättrar både vår psykiska och fysiska hälsa. Barn med autism som har tillgång till ett vårddjur visar betydande större språkanvändning och även större social interaktion än de som använder sig av standardbehandlingstekniker. Vid sjukdom som till exempel cancer bidrar närheten till ett vårddjur eller djurvän med signifikant lindrad stress, minskad ångest och depression. Vid demens eller Alzheimer så resulterar djurassisterade aktiviteter till betydande minskning av oroligt och upprört beteende, och ökar signifikant social interaktion. Det finns mängder av intressant forskning och studier på hur våra djurvänner stödjer vår hälsa, från minsta lilla marsvin till stora hästar, så gör de under för vårt psykiska och fysiska välbefinnande.

Hjärtan som synkroniserar och slår i takt

När energibandet till vår djurvän är riktigt starkt, så synkar till och med våra hjärtan och slår i takt. Kanske har ni någon gång även upplevt hur ni en lugn stund tillsammans även andas i takt. Er gemensamma koppling är från hjärta till hjärta, energibandet behöver ingen verbal kommunikation. Ni ansluter till varandra från själ till själ, och där är allt redan så självklart och tydligt. Ni berikar varandras liv på ett sätt som går bortom kamratskap och familjemedlem. Ni bara vet att ni är ämnade att leva sida vid sida.

(Inlägget första gången publicerat 2025-10-04)

Innan jag vandrar mot regnbågsbron

Sat, 23 May 2026 10:59:00 +0000

På väg mot regnbågsbron

"Innan jag vandrar mot regnbågsbron, vill jag bara förbereda dig lite" Att förlora sin själsfrände, sin djurvän, kan vara totalt överväldigande. Sorgen som uppstår kan ta sig många olika uttryck, då vi alla bearbetar sorg på så olika individuella sätt. Men det gör ont! Det gör ont när din pälskling somnar in. Din själsfrände, din mentor, din vägvisare. När den trygga individ som funnits vid din sida så länge och villkorslöst duschat dig med kärlek och glädje varje dag, inte finns fysiskt vid din sida längre. Då gör det ont i hjärtat. Det kommer man inte ifrån.

Något som jag uppmärksammat genom åren är att djuren ger oss på något sätt en chans att förbereda oss lite emotionellt. Givetvis är situationen en annan, och det innebär också att ni har en helt annat typ av själskontrakt, om djuret avlider på grund av en olycka eller hastig sjukdom. Men om din pälskling börjar närma sig regnbågsbron på grund av hög ålder, så är det väldigt vanligt att de ger oss en, eller flera, chanser att förbereda oss en aning. Det kan visa sig som olika varianter av åldersrelaterade sjukdomar, som de under en period sen återhämtar sig från. Ibland kan det till och med uttrycka sig på sätt som att de själva inte är redo att släppa taget. Fysiken kanske säger ifrån, men de kämpar envist på för att de inte känner sig klara, eller för att de inte själva är redo att släppa det starka band i den fysiska välden som finns mellan er.

Änglahund

Min änglahund Tjabo, en sprudlande glad och kärleksfull collie, var verkligen en individ som kämpade sig kvar trots sjukdom på slutet. Jag var 9 år när Tjabo kom in i mitt liv. När vi första gången besökte Tjabo och hans kullsyskon på gården där han föddes, så var det för mig en lång dröm som gick i uppfyllelse i mitt unga liv. Jag skulle få en hund. En bästa vän! Jag minns att jag satte mig på knä mitt på golvet i köket bland alla hundar, och han var den som gick fram till mig först. Ställde sig med sina vita tassar på på mina lår och lade mjukt sin nos på min axel. Som om han väntat på mig och sa:
"Där är du ju!"

Han var dock inte riktigt redo för att flytta hem till mig den dagen då han var en ung valp som behövde lite mer tid med sin mamma. Men när den dagen kom...jag minns att jag grät av lycka när han äntligen kom hem till mig. Något i mitt hjärta växte och blev större. Sen den dagen var vi som ler och långhalm. När jag var i skolan väntade han tålmodigt, för att precis på rätt klockslag gå och ställa sig så han såg ut genom fönstret när jag kom från skolbussen. När åskan gick gömde han sig under täcket i min säng. Vi gjorde många både skid- och vandringsutflykter tillsammans. Jag kan fortfarande i dag på näthinnan se glädjen i hans ansikte när han i full fart springer fri som vinden över skogslandskapet, och nästan ser ut att sväva i luften. Vi gick dressyrkurser och lärde känna nya vänner tillsammans. En valp och en flicka som växte upp tillsammans och lärde sig om världen, och samtidigt stöttade varandra i allt med villkorslös kärlek. Min underbara vän!

När jag började gymnasiet så fick jag flytta till en annan ort, då den utbildning jag sökt och ville gå, inte fanns där jag bodde. Det innebar också att Tjabo fick stanna kvar hemma hos familjen, då jag inte hade möjlighet att ha honom hos mig. Vi träffades ofta på helgerna när jag kom hem, men visst blev vardagen en annan. Men som den milda, kärleksfulla individ han var så fullföljde han givetvis sitt ansvarsfulla uppdrag som stöttande flockmedlem, att sprida glädje och kärlek till hela familjen. Jag har även två yngre syskon så vi har alla tre fått tagit del av Tjabos kärleksfulla omsorg under vår uppväxt. Vi har alla lärt oss av honom och tillsammans med honom. Vi har alla känt trygghet med honom. Vi har alla fått skratta tillsammans med honom. Ni vet, en sån där "nallebjörns" hund som är som en trygg Nanny.

"Kroppen är trött, men jag är inte redo än"

Men alla blir vi äldre, och på Tjabo märktes det främst genom stelheten i kroppen. Att gå i den långa trappan hemma blev en utmaning, vilket slutade med att han blev buren upp och ner för trappan så fort någon uppmärksammande att han ville byta våningsplan. Det märktes att han började gruva sig för trappan till slut. Och sen kom en dag när han inte verkade klara av att hålla balansen. Oro spred sig i familjen. Men han hämtade sig och lunkade på. Men det innebar också att alla i familjen nu ständigt var observanta på hans dagliga form. När balansen påverkades andra gången så bokade min mamma resolut tid hos veterinären. Jag minns hon ringde mig och förberedde mig på att han var nu en gammal hund, 14,5 år. Det är mycket för en collie, och vid den åldern med hans tillstånd så kan det betyda att det mest omtänksamma kan vara att han får somna in.

Åh, detta beslut! Som ingen vill ta men som egentligen är det största kärleksförklaringen. Att släppa taget när en älskad känner sig nöjd med denna livsresa på jorden. Att veta och förstå när det är dags, när det är rätt. Min mamma åkte i alla fall in till veterinären med ett tungt hjärta i bröstet.
I backspegeln såg hon vännen hon haft i 14, 5 år som hjälpt henne uppfostra hennes barn. Hon försökte stålsätta sig för tanken att få åka hem samma väg, endast med ett hundhalsband. Ja, det gör ont! Väl framme hos veterinären så gör han en grundlig undersökning av Tjabo. Efter ett tag så ber han mamma och Tjabo följa med ut i trädgården. "Jag vill se hur han rör sig" När de väl är ute i trädgården så traskar Tjabo iväg och lyfter på benet mot en buske. Kissnödig.
"Se där! Ja balansen verkar det inte vara något fel på" Eftersom Tjabo både åt och drack ordentligt så avslutar veterinären med sina slutliga tankar: "Vet du, den här killen verkar fortfarande ha gnista kvar. Jag tycker han ska få en chans till" Veterinärens analys var att Tjabo faktiskt kunde ha drabbats av stroke, eller en slags slaganfall. Två gånger dessutom!

Kärlek & Trygghet som grundingredienser

Min fina mamma har berättat om känslosvallet på vägen hem i bilen. Hur hon igen och igen tittat i backspegeln där hennes älskade vän satt, rak i ryggen, som en kung på sin tron, på väg hem till sin flock. Han var inte klar med sin uppgift. Han hade mer att ge innan han var redo för att vandra iväg mot regnbågsbron. Han blev 15,5 år gammal. Jag instämmer helt med vad min mamma brukar säga: Kärlek och trygghet är grundingredienserna för att skapa möjligheterna till ett långt liv tillsammans med våra djur. Nog är det så.

Att vi får en chans att på något sätt förbereda oss en aning på att någon som står oss nära är på väg att försvinna från vårt jordliga liv, är rätt vanligt, oavsett om det gäller människor eller djur. Skillnaden är främst att människor kan vanligtvis kommunicera hur de mår och vad de upplever verbalt. Djur visar oss på andra sätt. Kommunicerar på annat sätt. Men jag upplever att det finns något fint och omtänksamt när någon som stått oss så nära under lång tid ger oss utrymmet och möjligheten att emotionellt förbereda oss en aning på att vi börjar närma oss en stor förändring. En förändring som vi egentligen så väl vet är oundviklig, som kommer att påverka vårt liv och vår vardag. En förändring som så starkt känns i hjärtat.Det är en hyllning till de staka band ni har och en förberedelse på att det bandet nu kommer att övergå till en ny form. För ni kommer aldrig att lämna varandras sida! Jag ser det som kärleksfull omtanke.

"Jag vill förbereda ditt hjärta på att jag börjar känna mig redo att vandra mot regnbågsbron.
Där kommer jag att vänta på dig till det är dags för oss att mötas igen"

(Inlägget publicerat första gången 2025-09-19)

Tystnad som läker

Sat, 23 May 2026 10:50:00 +0000

Den välgörande tystnaden

För ett par år sedan berättade en god vän till mig om en man långt uppe i norra Sverige som sålde tystnad. Om han tillät besökarna tälta eller om han hyrde ut små stugor på sina stora markområden minns jag inte. Men hans affärsidé var att skapa en rekreationsplats för människor med inget annat än naturens ljud och tystnad. Min vän berättade även att det tydligen var en mycket lönsam affärsidé då han hade fullbokat i princip året runt.

Ständiga ljud överbelastar och stressar vårt nervsystem

Tystnad är något som i dag är mycket sällsynt. Vår tillvaro är fyllt av ljud i princip dygnen runt. Inte många människor lever i dag på platser där de kan njuta av total tystnad. Det är en bristvara som också resulterar att vi töms på energi när konstanta ljud, avsiktligt eller oavsiktligt ständigt stjäl vår uppmärksamhet. Vår hjärna och vårt nervsystem blir fullständigt överbelastat och våra kroppar skickar signaler i form av stress, psykisk ohälsa, inflammationer och hjärt- och kärlsjukdomar, som säger "jag orkar inte mer!". Vårt samhälle har i dag en sex gånger högre ljudnivå än vad vi hade för 100 år sedan. Det säger en del.

Ljud mäts i decibel (dB) och normal samtalston är cirka 60 dB. Trafik från en storstadsgata ca 75 dB och ett ljudet från ett tåg ca 85 dB. Rent generellt kan man säga att ljud under 70 dB anses som acceptabelt och inte störande för de flesta människor. 70-80 dB är en frekvens som om den är ihållande, och speciellt på en plats som man förväntar sig tystnad, kan uppfattas som störande. När vi kommer upp i 80 dB börjar det påverka vårt välbefinnande, vår koncentration och vår sömn, och över 85 dB blir det skadligt för vår hörsel under långvarig exponering.

Men ljud behöver inte vara höga för att vara skadliga. Lågfrekvent buller är precis lika skadligt om vi utsätts för det under långa perioder. Att exponeras för störande ljud under lång tid kan resultera i att vi drabbas av ljudstress eller ljudtrötthet. Det vill säga, vi reagerar på ljud som i vanliga fall inte upplevs som störande. En slag ljudutmattning. Hur känslig vi är som individ spelar också roll. Men om vi lider av ljudutmattning och fortsätter att utsätta oss för samma störande ljud, finns risken att vi drabbas av både koncentrations-svårigheter och sömnstörningar, och på längre sikt hjärt- och kärlsjukdom, metabola sjukdomar och psykisk ohälsa.

De ljud som du vuxit upp med, och de vanor gällande ljud och tystnad, blir ofta den måttstock som visar vad som är ok och fungerar för dig. Är du autistisk eller högkänslig så finns även en förhöjd känslighet för olika sinnesintryck där både ljud och ljus är faktorer som kan skapa stress och påverka koncentrationen. Vår uppfattning av ljud, och vad som är störande, är individuellt. Just därför kan det vara värt att titta på flera aspekter gällande tystnad och hur det påverkar oss.

En högre ljudvolym i vår värld

När jag, som högkänslig, för snart två decennier flyttade från stadsmiljö till mitt nuvarande hem i en landsbygdskommun, vars befolkning fördubblas under sommarhalvåret med alla sommargäster och fritidsboenden, så fanns fortfarande möjlighet till tystnad. Jag flyttade in under sen höst, och minns hur jag till och med försov mig några mornar till jobbet, då mitt hem var helt mörkt och tyst. En fluffig rosa dröm för någon som är högkänslig – mörkt och tyst=fantastisk sömn. De första åren var bra, givetvis märktes en energiförändring under semestertider främst, men sen kunde på något sätt lugnet infinna sig igen. En helt annan rytm. Det senaste decenniet har varit annorlunda. Kanske mycket tog extra fart under Coronaepidemin, då en stor ökning skedde i fastighetsbyggande. När jag nu ser tillbaka på det senaste decenniet, så finns inte många luckor av tystnad i min vardag eller helg, som inte inkluderar markberedning, skogsavverkning, tunga fordon, spikpistoler, motorsågar, sågklingor, sprängningsarbeten, barn som skriker, vattenskotrar, musik som spelas ute och mycket, mycket mer. Stor skillnad alltså. Så även om jag inte levt här i 100 år (inte i denna livstid i alla fall) så kan jag under de snart två decennier jag bott här i mitt lilla hörn av världen konstatera att ljudvolymen i vår omgivning ökar.

Hur ser ljudmiljön ut i ditt hem, där du bor? Finns utrymme för lugn och ro när du behöver det? För våra hem är ändå platsen där vi ska få möjlighet att hämta näring, känna lugn och att vila. Jag läste för en tid sedan ett av Sveriges största byggföretags blogg, där ämnet var just tystnad. Man skrev: "Men tystnad är också en livskvalitet som handlar om att vi i våra hem kan leva våra liv utan att göra våld på någon annans tystnad. Tystnad är en förutsättning för ett hållbart modernt liv. "

Jag tycker att det i dag är ett intressant fenomen i vårt samhälle hur vi på något sätt tappat respekt och hänsyn till varann, och att vi inte ser och förstår vad som kan anses vara störande. Eller är vi så "ljudbedövade" och redan skadade att vi inte ser eller uppfattar att vi alla är själva en bidragande del till ljudföroreningar runt omkring oss. När och varför började människor envist prata i mobil med högtalaren på till exempel? I butiker, kollektivtrafiken, på restauranger? Det plingar, blippar och bloppar av vårt digitala liv överallt där alla höjer volymer än mer för att höras i bruset som omger oss. Du behöver inte vara högkänslig eller autistisk för att bli trött av det. För att inte tala om hur våra älskade djur upplever alla dessa ljud med en hörsel som generellt är 3-4 gånger bättre än vår och dessutom tar in ett helt annat frekvensspektra.

Många är rädda för tystnad

Väldigt många människor undviker tystnad, helt enkelt för att de är rädda för den. Tystnad tvingar oss till att reflektera, titta och känna inåt, och uppmärksamma saker hos oss själva och våra liv som vi inte alla gånger känner oss bekväma med. Saker som vi egentligen vill ändra på eller förbättra, eller helt enkelt är rädda för att se. Tystnad kan upplevas som osäker mark för det får oss att vara öppna och sårbara för oss själva!

Men något så enkelt som tystnad kan också öppna upp för oss att se vårt inre djup och skapa en helt ny förståelse för oss själva. Tystnad är egentligen ett fantastiskt verktyg för vår personliga utveckling. Med tystnad som enda sällskap tar vårt hjärta ett glädjeskutt då vi nu plötsligt hör all kärleksfull vägledning det vill ge oss.

Så vad gör tystnad med oss?

Redan efter två minuters tystnad börjar vi slappna av, anspänningar minskar, mer än om vi skulle lyssna på lugn avslappningsmusik. Halterna av stresshormon, adrenalin och kortisol börjar sjunka och vi förbättrar vår koncentration och får bättre mental klarhet. Om vi skapar utrymme för tystnad två timmar om dagen så stödjer vi även vår kognitiva förmåga då Hippocampus, hjärnans centrum, stimuleras att bilda nya celler. Det betyder att tystnad stärker vår inlärningsförmåga, men även minnen och känslor. Att vara i tystnad hjälper vår hjärna att slappna av och när vi är i läget då tankarna kan vandra fritt har vi lättare att bearbeta upplevelser men stimuleras även till att bli mer kreativa och vi blir bättre problemlösare. Det skapar en djupare kontakt med vårt inre. Att vara trygg i tystnad kan vara något som man behöver öva på. Men ju mer vi övar desto lättare går det och när vi gjort det under en tid så kan jag lova att det till slut blir lite beroendeframkallande. Tystnad är din som din egen lilla heliga Graal, som skänker dig inre lugn och mindfulness. En väg till att läka, skapa, växa och känna dig hel.

(Inlägget publicerat första gången 2025-08-23)

Din djurvän som intuitiv vägledare och guide

Sat, 23 May 2026 10:42:00 +0000

Vår magkänsla - Intuitionen

Intuition är vår förmåga att förstå eller känna något utan att ha något logiskt eller medvetet resonemang för att "bevisa" det. Vi bara vet med det vi brukar kalla magkänsla. Intuitionen kan komma som en känsla som rädsla, oro eller glädje. Du kanske inte förstår varför känslan plötsligt dykt upp men ändå är du så säker, djupt inom dig, att det här är något som du ska lyssna på. Instinktivt vet du att det är något som är viktigt för dig. Men intuition är mer än en instinkt, det är mer kopplat till vårt undermedvetna och känslomässig visdom.

Intuition är ofta snabb och rätt flyktig, den kittlar dig lätt som en fjäder innan den logiska delen av hjärnan försöker ta över kontrollen. Men att tysta ditt sinne och lita på din inre vetskap kan vara mycket välgörande. Det finns studier som visar på den direkta kopplingen mellan intuitionen, meningen med livet och känslan av lycka. När vi lever i linje med vår intuition så blir vi lyckligare, friskare, mer tillfreds med livet och får även större arbetsglädje. I ett samhälle som i dag övervägande styrs av algoritmer och AI, som distanserar oss från vår intuition, så verkar intuitionen precis tvärtom. Den främjar och stärker, både vår emotionella intelligens, vår kreativitet och hjälper oss ta beslut som för oss närmare vårt genuina jag.

Hjärtat och intuitionen

Vi har alla intuition, men den är precis som en muskel som hela tiden behöver tränas. För att höra sin inre röst så är tystnad och stillhet en magisk formel. Att börja med att stänga ute och dra oss undan det yttre bruset med allt vad det innebär från nonstop stimuli och informationsflöde, stress och alla yttre intryck. Vi vill ju lyssna inåt, på hjärtat och intuitionen. Meditation, mindfulness och även att skriva ner sina känslor och tankar i en dagbok, är alla mycket bra sätt att stärka sin intuition.

Att skapa utrymme för att vara här och nu, blunda, andas djupt och rikta uppmärksamheten inåt.
Ha inte för bråttom, tillåt dig bara att observera. Vad säger kroppen och känslorna? Vad säger hjärtat?! Hjärtat kommunicerar ständigt intuitiv information till sinnet och hjärnan och studier visar att hjärtat tar emot och behandlar information om framtida händelser innan händelserna faktiskt händer. Så när vi lutar oss mot vårt hjärta och lyssnar till vad det berättar för oss så ökar det vår förmåga att gå bortom automatiska reaktioner och uppfattningar. Hjärtats intuition hjälper oss att fatta mer intelligenta beslut från en djupare källa av visdom, och på så sätt skapa ett bättre flöde i våra liv.

Din djurvän som intuitiv vägledare och guide

Animism kommer från latinets "anima" vilket betyder själ eller liv. Animismen har ett synsätt som hävdar att allt är besjälat och allt hänger ihop. Människor, djur, träd, växter, stenar, stjärnor, allt är lika delar av universum. Alla delar av vår natur är levande och har en andlig essens och livskraft, vilket också betonar att vi alla ska leva i harmoni med varann.

Man tror att Animismen först uppstod under förhistorisk tid, men det är svårt att med säkerhet veta. Animism är ingen religion utan snarare en benämning för världsåskådning och seder som bekräftar de mångfacetterade relationer som finns mellan djur, natur och människa, som också måste respekteras. Många urfolk refererar till omvärlden som besjälad och levande, som om vi bara lyssnar, uttrycker sig på sitt eget sätt och har en kommunikation.

För mig personligen är djur och natur grundstommen och det bästa verktyget att tona in till min
egen intuition, och jag litar hundra procent på dem. När jag är här och nu med öppet hjärta, så
börjar djuren och naturen kommunicera. Inte med verbala ord, nej. Det är ett annat språk. Ett språk som innebär att känna in och tolka energier. Det kan vara brisen som viskar i trädkronorna, regnet som smattrar på ett plåttak. Eller något nytt i korparnas morgonhälsning eller ormvråken dans i de stegrande vindarna. Allt har ett budskap, om vi bara lyssnar med vår fulla närvaro. När vi tillåter oss
att slappna av, sjunka djupt inom oss själva och lyssna med, ja, hjärtat. Där har du intuitionen!

I det här avslappnade här-och-nu tillståndet kan du också med kropp, sinne och själ vara fullt närvarande med din djurkompis. Djur använder sin intuition på ett fullt naturligt sätt och är mycket energikänsliga, så när de känner att du möter dem i ett lugnt energiutrymme, utan krav, utan analyser, utan bara är, då börjar de kommunicera med dig. Visa dig hur ni kan kommunicera på er unika energifrekvens. Det kan komma som bilder, dofter, ljud eller känslor. Överanalysera inte, var bara lugn och öppen så kommer din djurvän att vägleda dig och visa hur du kan utveckla din intuition. För djur kan verkligen vara fantastiska lärare, och visar med glädje hur vi kan stärka och utveckla vår intuition.

Djur dras till autencitet

Allt är energi. Alla våra tankar, våra känslor, våra ord. Och djur är mästare på att känna in energifrekvenser och skiftningar i dessa. Oavsett vad du visar utåt, så kommer din djurvän alltid läsa dig som en öppen bok och spegla tillbaka och visa dig den frekvens du sänder ut.

Men de speglar inte bara dig. De kommer även att visa dig vad de fångar upp för energier hos människor som finns i din omgivning. Det behöver absolut inte betyda att det är "dåliga" människor på något sätt. Det kan snarare vara att de vill visa dig om det finns olika skiftningar i energierna som du kan behöva känna till. Det kommer på sitt sätt att visa dig energier som kanske kan vara utmattande om du är väldigt trött och behöver vila. Eller energier som du behöver för att få skratta eller prata om du känt dig lite låg ett tag. De kommer alltid att ha ditt bästa i tanken och speglar det på ett mycket raffinerat sätt.

Djur är lugna när de känner vibrationsfrekvensen av sanning, och de kommer alltid att vara ett fantastiskt stöd för att främja ditt eget autentiska jag. Kanske är det anledningen att många människor känner sig mer trygga med djur än med andra människor. En djurvän kommer alltid att vara autentisk och de hjälper oss att öppna våra hjärtan på ett sätt som människor inte kan. Fundera lite på det, när det är bara du och din djurvän helt ensamma. Visst känner du att du är och kan vara fullt ut avslappnat ditt genuina jag. Ni är trygga med varann. Så även om världen runt omkring dig stormar så kommer din djurvän alltid guida dig till en frekvens som är äkta. Med ett språk bortom ord förankrar de dig med din intuition. Det vi behöver göra är att istället för att lyssna med öronen, lyssna med hjärtat!

(Inlägget publicerat första gången 2025-08-16)

Att gå sin egen väg

Sat, 23 May 2026 10:13:00 +0000

Att välja vad som är rätt för dig

"Du har alltid varit lite rebell Carina!" "Rebell!?" Vi sitter 8-10 personer runt ett bord i en stor butikslokal, omgjord till festlokal kvällen till ära. Beroende på vilken generation du tillhör så kanske du minns hur det under en period var mycket populärt med arrangerade återträffar. En festarrangör bjöd in till en festkväll med mat och mingel, "si eller så" många år efter att man slutat klass nio. Eller gymnasiet, eller ja, det fanns tydligen många olika tillfällen att fira.

Men här sitter vi alltså, flera klasskamrater, nu som unga vuxna, och luftar tankar om vår gemensamma historia och hur livet utvecklade sig. Så när en av killarna vid vårt bord säger att han tänkt på mig som rebell så blir jag givetvis nyfiken att veta mer. "Jo, du har alltid gått din egen väg och gjort det du själv tror på" "Ja ,det stämmer" säger en av tjejerna "Du bryr dig inte om vad andra tycker. Du väljer det du själv tror på"

Det här är en av de varmaste komplimanger jag fått. Uppenbarligen eftersom den efter alla dessa år finns så närvarande i mitt minne. Inte för att jag på något sätt varken strävat efter eller undvikit att vara rebell. Utan för att vi hade alla känt varann sedan vi var barn. Vi var alla mycket väl insatta i varandras uppväxt med allt vad den resan innebar, från utmaningar till segrar. Det som gjorde att mitt hjärta blev så varmt av deras kommentarer, var att de faktiskt såg att jag genuint alltid försökte vara sann mot mitt eget hjärta. Inte spela spel eller anpassa efter något eller någon. Att vara sann mot sig själv. Så jag bär för alltid med mig detta tillfälle i hjärtat.

Att gå sin egen väg. Vad tänker du på när du hör den meningen? Är det kanske just att vara lite rebell, eller börjar något varmt och mjukt pirra i magen, något positivt och hoppfullt? Att släppa samhällsnormen med att leva utifrån och in, efter andras förväntningar, och helt vända på konceptet. Leva inifrån hjärtat och skapa utifrån det i livet, lyssna till vad din vackra unika själ vägleder dig till. Hur känns den tanken? Du kanske redan gör det fullt ut.

Inte bara människor och djur kan välja att gå sin egen väg, även växter. Jag är av åsikten att allt har en själ. Människor, djur, träd och växter, allt. Så när jag upptäckte en ormbunke på min gräsmatta, som valt att växa helt själv cirka 2 meter ifrån sina artfränder, så log jag stort. Den vill också gå sin egen väg. Så jag har inte rört den. Vill den växa där så ska den få göra det. Likaså har jag en tomatplanta detta år som inte gillar sol. Har någon någonsin hört talas om en tomatplanta som INTE gillar sol??!! Men visst, jag försöker göra vad jag kan för att respektera även detta, då det är lite svårt att alltid hitta skugga till denna lilla kompis såhär års.

Att gå sin egen väg är inte alla gånger lätt.
Tvärtom, det kan vara den största utmaning du någonsin antagit. För det kan kräva mod att våga bryta det invanda mönstret och inte längre foga sig efter allt och alla, det som anses vara samhällsnormen. Att sluta med den utmattande anpassningen för att man helt enkelt är rädd för att inte passa in och inte bli accepterad. För att man inte vill sticka ut. Det kan innebära att bli ifrågasatt och utmanad, både av sig själv men även av omgivningen.

Att gå sin egen väg kan innebära att vi plötsligt ser saker i ett nytt ljus och med den klarheten även inser att det också finns många relationer i vårt liv som vi faktiskt vuxit ifrån. Det kan vara ensamt, frustrerande och fullständigt omvälvande. Det finns tillfällen då det känns som att gå på nattunn is. Samtidigt så fortsätter den där rösten viska från ditt hjärta "Du vill något annat med ditt liv. Du förtjänar Ditt Allra Bästa och Lycka. Fortsätt framåt!"

För när vi vänder oss inåt, in till vår egen sanna essens, vår kärna, så finns det djupt unika drömmar och önskningar som likt en vild mustang vill galoppera, vild och fri. Få utrymme att växa. Vår själ önskar inget hellre en att få frodas i sin egen autenticitet och vara äkta.

Att gå sin egen väg, och vad det innebär är precis som allt annat, mycket individuellt. Kärnan i det hela är att låta ditt eget hjärta visa vägen till vad det innebär för just dig. Att gå sin egen väg handlar inte om att prata om det med allt och alla, eller ropa ut sitt budskap från hustaken till sin omgivning. Att gå sin egen väg är att efter egen fast övertygelse fortsätta göra det man själv tror på. För att det känns rätt. Att fortsätta kämpa för, och stå stark i det varje dag, även utan uppskattning eller bekräftelse från sin omgivning. Du går din egen väg för att det känns rätt i ditt hjärta och din själ applåderar dina framsteg.

Luffar-Lasse tassar sin egen unika väg

Ett djur som verkligen självsäkert tassat sin egen väg är katten Luffar-Lasse i Trollhättan.
Lasse är en unik misse som tagit hela Sverige med storm och hans magi börjar sprida sig globalt. Han bor i lägenhet med matte Elin och hennes tre barn och två andra katter. De första två åren var Lasse innekatt, men när barnen föddes så var Lasse mån om att hela tiden hålla sig nära dem. Det innebar helt enkelt att han följde med på barnvagnspromenaden till köpcentret Överby. I dag när barnen är äldre har Lasse hittat sin egen väg genom skogen och koloniområdet till köpcentrumet 1,5 kilometer bort., som han fortsätter besöka i princip dagligen. När han vandrat runt vid de olika butikerna och känner sig nöjd för dagen, beger han sig ut till parkeringen och tigger skjuts hem igen.

Lasse har blivit en riktig kändis och turistattraktion. Utanför köpcentrumet har Lasse fått sitt eget katthus och kommunen har satt upp egna varningsskyltar för Lasse. Han har fått en rondell utsmyckad till sin ära och har en egen facebook-grupp. Han har samlat in pengar till Musikhjälpen och man har skrivit böcker om honom och skapat slow-tv program om denna speciella röda misse. Han engagerar och glädjer människor. Han läker dem också.

Säga vad man vill om Lasse, men när han väljer ut någon på parkeringen för att lifta hem, eller när han hälsar på människor på köpcentret, så strösslar han sin sin magiska läkande kattmagi över dem. Han är en superslipad healer! Kanske inte alla han kommer i kontakt med förstår hur mycket de just där och då behöver hans healing. Men Lasse vet. Han för människor samman och har fått dem att skapa nätverk och relationer som de kanske inte annars gjort. Han sprider kärlek runt omkring sig.
En-liten-röd-katt! Det här är Kitty Healing på högvibrerande nivå!

Så låt oss inspireras av Lasse. Att gå sin egen väg behöver inte betyda att vi alla ska få en rondell uppkallad efter oss eller lift hem från närmaste köpcenter. ;) Att gå sin egen väg handlar mycket om att skapa medvetenhet om vad vi faktiskt vill. När vi vet vad vi vill så är det mycket lättare att sålla bort allt som inte bidrar till känslan av lugn och harmoni. När vi vet vad vi vill, och tagit ut kompassriktningen, så är det enklare att känna sig nöjd. Med dem stegen börjar Att Gå Sin Egen Väg. Att lära sig känna efter vad som är viktigt i just ditt liv. Att välja från hjärtat.

(Inlägget publicerat första gången 2025-07-30)

Djurkommunikation - Att lära sig vara här och nu

Sat, 23 May 2026 10:05:00 +0000

Djurkommunikation

Att jobba med djurkommunikation är något som är en passion för mig, Jag älskar det!
Men ibland upplever jag det lite som att vara med och sammanställa en rebus.

Alla djurkommunikatörer jobbar olika. Själv jobbar jag via djup meditation och kommunicerar med djuret på distans. Djur har precis samma känsloregister som vi människor. De kan vara blyga, utåtriktade, filosofiska, humoristiska och visa allt från glädje, sorg, nyfikenhet till att vara riktiga analytiker. Hela registret.

När jag börjar en djurkommunikation så är jag alltid noga med att presentera mig ordentligt för
djuret, berättar vem jag är och att matte eller husse har bett om hjälp med lite frågor. Det är ett bra sätt att börja en kommunikation tycker jag, för allas fria vilja ska respekteras. Övervägande alla djur är mycket positiva till att få "prata av sig". Men en del, som i sin personlighet är rätt privata i sin framtoning, kan behöva lite mer tid att fundera på min inbjudan att prata.

Jag minns speciellt en kommunikation med en kattdam som gått över på andra sidan. Efter min presentation var hon tyst...lääääänge. Men jag kände att hon var kvar i energin. Så jag hade tålamod och väntade, lät henne känna in även min energi och fundera på min fråga om det var ok att prata lite. Efter ca 10 min så kommer svaret : "Ok då!" Hon behövde helt enkelt lite mer tid för att känna av vem jag var och fundera på om hon ville prata. Jag fick efteråt veta av matte att hon alltid varit en mycket privat flicka med mycket integritet, Inte gått fram till besökare hur som helst. Utan umgicks helst bara med de andra katterna och matte och husse.

När jag nämnde att det är som att vara med och sammanställa en rebus, så menade jag verkligen det ordagrant. Jag redovisar precis allt som kommit fram under en djurkommunikation till matte eller husse. För jag har lärt mig att det kan dyka upp mycket märkliga saker som jag inte överhuvudtaget förstår, men som djurets människa genast eller efter en stunds funderande kan koppla ihop.

En kattflicka, som verkligen är husses lilla prinsessa, visade mig i början av vårt samtal blå gardiner. I nästa stund visar hon mig eldflugor. Intressant! Men jag förstod inte alls vad hon menade. Mer ville hon inte förklara runt just det. När jag sen berättar för hennes husse så var han lika konfunderad. "Nä, jag har inga blå gardiner, och eldflugorna förstår jag inte alls!" Efter ungefär ett dygn skickar han mig ett meddelande med en bild på en blå rullgardin med guldstjärnor. "Jag tror jag förstår nu". Jag frågade om vid vilka tillfällen han använde rullgardinen så svarade han att det främst var hans flickvän som använde den när hon var där. Så lilla katt prinsessan ville berätta något om just de tillfällena. Ska tilläggas att hon tycker allt som tar husses fokus från henne är mycket onödigt. Men det här var något hon ville berätta, för det var viktigt i hennes liv.

Från busstreck till stora filosofer

Djur berättar om sin vardag, vad de kan fundera på eller oroa sig över. De kan vara stora tänkare och filosofier så inte ens Friedrich Nietzsches hade haft en chans! Men det genomgående är nog djurs fantastiska känsla för humor. Många busstreck har jag fått tagit del av. Saker de gömt, viktiga papper eller saker i hemmet som har "provtuggats" lite eller saker som händer i hemmet som de förklarar ur sin egen synvinkel som så självklart, men när det sen återberättas för ett mänskligt öra och synsätt blir humor.

Jag hade förmånen att få diskutera lite med en akvariefisk hos en familj. Jag tänker alltid i dag på honom som "Calypsokillen", för den här lilla individen, trots sin fysiska litenhet, var allt annat än "liten" i sin personlighet. Jag mötte i vårt samtal en varm och mjuk kille som berättade om hur hans familj brukade röra sig i vardagsrummet där hans akvarium stod och hur han uppskattade att hans husse var så punktlig med hans frukost varje morgon. Han fullkomligt avgudade starka färger, så julen var en högtid han älskade som också innebar spännande glitter i julgranen. Han berättade att hans matte var bland det finaste som fanns i den där röda toppen med trekvarts ärm. Likaså uppskattade han hur vissa rytmer kändes bättre i vattnet när familjen spelade musik.
Djur är direkta, spontana och mycket ärliga. De krånglar aldrig till saker som vi människor har en benägenhet att göra många gånger. De är experter på att vara här och nu.

Regnbågen

När jag kommunicerar med ett djur som gått över på andra sidan så har många av dem visat mig det som en bild, att de är på regnbågen. Jag har givetvis varit medveten om, och fått informationen innan från en matte eller husse, att det är ett djur som är avlidet. Men jag tyckte ändå att det var fint, att djuren vill förtydliga för mig att de är i en annan dimension. Mer än så sträckte sig inte mina tankar runt just de bilderna, utan jag och djuren har därefter fortsatt vår kommunikation.

Men när jag berättade om detta för en mycket god vän så utbrister hon: "Men vad fint! Det är ju precis som berättelsen om Regnbågsbron!" Min första respons och högintelligenta svar var: "Eh...va?!" När hon återberättar historien om regnbågsbron börjar saaaakta något vakna i mitt huvud. "Ja just det!" Sen kunde jag inte låta bli att skratta. Tänk vad alla dessa djur måste tyckt att jag var långsam och seg i huvudet. Här har de försökt förtydliga med en klar referens om deras tillstånd, och så förstår inte djurkommunikatören hänvisningen! Eller, jag förstod fast jag inte förstod. Om du förstår hur jag menar? :) Som sagt, vi människor krånglar till saker ibland.

Djuren har lärt mig, att när jag släpper logiken och enbart lyssnar fullt ut med hjärtat, då landar vi helt rätt. Jag ifrågasätter aldrig en kommunikation, det som här och nu är viktigt för djuret att förmedla, det kommer fram i samtalet. Det kan vara enkla vardagliga saker, eller djupa grubblerier, högt som lågt.

Det kan vara bra att känna till att det kan vara lite klurigt att prata om tid med med djur. Just för att de är så Här & NU. Det man frågar om här och nu, är vad djuret berättar om, utifrån läget här och nu. Inte i morgon eller om en vecka eller en månad. Här och Nu. Tror vi har mycket mindfulness att lära av djur här. Att inte krångla till livet så mycket.

Lev med kärlek i hjärtat, här och nu!

Regnbågsbron

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.

De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas .

(Inlägget publicerat första gången 2025-07-22)

Fira livets enkla glädjeämnen

Sat, 23 May 2026 09:47:00 +0000

Spontan glädje

Har du någon gång sett en vuxen kvinna ligga på knä på gräsmattan, gömd bakom pionerna, för att i nästa sekund slänga sig åt ena sidan och ropa "Tittut!"? I samma sekund skuttar en katt rakt upp i luften, från andra sidan pionhäcken, för att under en millisekund landa på hennes rygg och sedan galoppera i hög fart i motsatt riktning på gräsmattan. Hmm...nä, kunde nästan tänka mig det. Det är en inte allt för vanlig syn kan jag tänka mig. Men det är faktiskt vad vi roar oss med i det här hemmet. Barnsligt? Mycket möjligt. Superkul och locka-fram-skatt-glädje? ABSOLUT!

Det enkla i här och nu är många gånger det som skapar genuin glädje, eller hur? Det som också kanske av många betraktas som "barnsligt". När slutade vi vuxna människor att bejaka barnet i oss? Det är ju fortfarande en del av oss, som både behöver få synas och höras. Att leka och känna spontan glädje.

Vad är glädje för dig?

Så vad är glädje? Hur upplever du glädje och vad skapar glädje för dig? Precis som med alla känslor så lämnar glädje ett minne i både vår fysiska och astrala kropp. Det blir som en markör i vår aura. Auran kan berätta mycket om vårt hälsotillstånd, men visar också mycket om vår personlighet och hur vi väljer att reagera i olika situationer. Här speglas även tidigare upplevelser i form av minnen och känslor. För kroppen minns... Så när vi aktivt väljer att söka, se och släppa in känslan glädje så kan man säga att vi "programmerar" oss själva till att vara i närmare kontakt med känslan och den ges utrymme till att uppstå oftare och mer spontant.

Är vi inte vana att känna glädje så kanske det är en känsla vi behöver öva lite på. Öva, kanske du tänker? Ja, det går faktiskt. Det kan vara så enkelt som att fokusera på det som faktiskt är positivt här och nu i våra liv. Utmana de negativa tankarna och försöka omformulera dem med ett positivt perspektiv i stället. Att öva på tacksamhet och mindfulness är ett bra sätt, för när vi saktar in, andas och är här och nu så är det lättare att se det vackra i det enkla och vad vi faktiskt redan har i våra liv.

Glädje - En känsla med hög vibration.

Glädje är en känsla med hög vibration, som oberoende av yttre omständigheter skapas inifrån med en livfull och expansiv energi. Glädje kan vara flyktig och oväntad, men är en av de känslor när vi för en stund slutar vara i våra huvuden med analytiska tankar och i stället bara fullt ut känner känslan. Den livfulla och upplyftande känslan som skapar välbefinnande och energi hos oss. Glädje gör underverk för vårt immunförsvar och sprider även positiv energi, som ringar på vattnet, till vår omgivning. Ju mer desto bättre, alltså.

Glädje behöver inte vara kopplat enbart till stora händelser i våra liv. Det kan faktiskt vara så enkelt som att njuta av en kopp gott kaffe och soluppgången. En spontan kram från någon som är betydelsefull i ditt liv. Eller att lyssna till fågelsång. Vad det nu än kan vara för dig? Kanske känner du glädje i att på olika sätt få vara kreativ som att skriva, måla, skapa konst? Eller så är din passion att vara aktiv och röra mycket på dig med dans eller någon sport? Det kan vara så enkelt som att le mot en människa du inte känner, och få ett leende tillbaka.

Betyder det att vi ska gå runt och vara glada, skratta och känna glädje hela tiden? Nej, så fungerar inte riktigt livet. Att känna känslor och att tillåta sig att känna hela känsloregistret är faktiskt en superkraft vi alla har fått, som vi har möjlighet att använda oss av. Känslor inspirerar till tankar, beteenden och även utveckling. Allt handlar egentligen om hur vi väljer att förhålla oss till saker. Vissa saker kan vi inte påverka, men kanske kan vi även se det som ett slags växande som gör oss starkare.

Lyckohormonen och gudomlig urkraft

Mitt eget bästa recept för glädje har alltid varit natur och djur. Enkelt, okomplicerat och så enormt berikande. För mig är både djur och natur det som alltid varit mitt stabila ankare i livet som ger näring och glädje till själen.

Vi känner till att många olika positiva processer startar i kroppen när vi är ute i naturen eller umgås med djur. Vårt blodtryck sänks, nivåer av stresshormonet kortisol minskar, vår mentala hälsa stärks, minskad trötthet och stärkt fokus. Likaså ökar det vi brukar kalla "lyckohormonen" dopamin, endorfin och oxytocin. Många vinster alltså. Men min upplevelse handlar också om en känsla av vördnad. Djur och natur håller en energi av gudomlig urkraft som skapar jordning, närvaro och förståelse för vad som verkligen är äkta och genuint i livet.

Vårt hem Jorden, Tellus, är ungefär 4,5 miljarder år gammal där vi i människor, Homo Sapiens har varit en del av de senaste 300 000 åren. Men det är bara de sista drygt 265 åren som vi haft industrialiseringen, då vi gått från jordbrukssamhällen till industrisamhällen. Tiden före jordbruks-samhällen var vi jägare-samlare. Människan har större delen av sin historia levt i naturlig symbios med djur och natur, det är en del av vårt DNA, vårt ursprung. Vårt mest naturliga tillstånd.

Människa djur och natur är som en global rytmisk puls, treenigheten som när vi lever i symbios skapar holistisk balans. Fysiskt, emotionellt och spirituellt.

Industrialismen skapade människan en hel del bekväma lösningar, men i dess framfart främjades även tre av egots centrala ledord – Kontroll, Konkurrens och missunnsam Jämförelse. Vi tappade kontakten med naturen, med oss själva och vår intuition. Vi glömde i vår framfart och jakt på utveckling att vi alla är nära sammanlänkade i Universum. Djur, natur och människa är en helig helhet där ingen del klarar sig utan den andra. Vi balanserar varann.

Detta ursprungliga kan jag känna vördnad för när jag vistas i naturen och när jag är nära djurDet skapar ett lugn i mig. Det skapar näring och trygghet till själen. Att oavsett hur världen just nu stormar runt omkring oss, så finner jag lugn, trygghet och glädje i djur och natur. Det öppnar upp för mig att höra mitt eget hjärta bättre.

Jag vill som avslutning denna gång bjuda in dig till en liten utmaning. Nästa gång ett uppfriskande regn faller över dig där du bor – gå ut och hoppa friskt i vattenpölarna. Det är gratis, det är barnsligt befriande bus och enkel väg till glädje. Tro mig – ditt inre barn kommer att tacka dig!

(Inlägget publicerat första gången 2025-07-15)

Att leva med hjärtat som kompass

Sat, 23 May 2026 09:35:00 +0000

Vår sociala mask - egot

Egot, vars främsta uppgift är att rädda oss från faror med uppdraget "överlevnad" styrs främst av rädsla och vill skydda oss mot allt som kan vara farligt. Det är vår sociala mask som vi visar utåt,
den roll vi spelar för att anpassa, bli omtyckta , tävla eller jämföra med andra. Den "norm" vi följer för att detta blivit inprogrammerat i oss, många generationer bakåt, i vårt samhälle, att det är så här vi behöver vara och agera för att behålla kontroll och bli omtyckta.

Egot är bra på att älta det förflutna eller skapa oro för framtiden. Att leva hela sitt liv efter egots kritiska höga snabba röst kan vara utmattande. Att ständigt söka bekräftelse av vad andra tycker, tänker, eller känner gör att vi fastnar i ett hamsterhjul i vårt sökande och längtan efter inre trygghet och frihet, som bara kommer att fortsätta spinna på så länge vi föder det.
Egot uppmanar oss att ta rationella, snabba beslut, För att bli något så krävs att vi arbetar hårt och armbågar oss fram, av ren rädsla att förlora kontrollen. Vi släpper vår vackra unika individualitet för att samhället uppfattar någon som vågar gå utanför ramen som avvikande eller upprorisk.

Dela ditt unika jag med världen

Men vi är inte utstansade i en och samma kakform. Vi är alla helt unika på ett fantastiskt sätt.
Fundera en stund på det här: Just du föddes till ett liv här på jorden med ett alldeles unikt själssyfte som bara DU kan uppfylla. Beröva inte världen detta. Dela ditt unika jag med världen!

När vi lever utifrån och in med egot i förarsätet, skapar vi begränsningar i livet. Men när vi låter hjärtat styra och lever inifrån och ut, öppnar vi upp för obegränsade möjligheter. Vi öppnar upp för att dela vårt genuina autentiska jag med världen. Vi säger ja till vår själ!

Men här kommer det kluriga. Hjärtat kommer ALDRIG låta sig styras av logik. Hjärtat går "all in" på känslor. Hjärtat förmedlar vad du behöver med känslor och intuition. Du vet den där känslan som kittlar i hjärtat eller magen, lätt som en fjäder, men som känns så självklar och så..BRA. Det är din intuition. Din inre guide, som jag brukar kalla Själens Kompass.

Krävs det mod att leva från hjärtat? Givetvis är det så. Vi vet också att ett hjärta kan bli sårat och förmodligen är det den största anledningen att många inte ens överväger att ta steget. Att hantera alla dessa känslor som dyker upp i början blir för mycket. En osäkerhet och rädsla för att vara annorlunda eller utanför den sociala normen. Att bli ifrågasatt. Det kan göra att vi känner oss mycket sårbara.

Men som en god vän till mig en gång uttryckte det: "Det är bättre att ha hoppat och förlorat fotfästet för en stund, för du skapar dig en mängd möjligheter att landa på något så mycket bättre"

Jag har tänkt mycket på de orden genom åren. "Att hoppa" är en bra liknelse, för när vi gör förändringen att leva helt från hjärtat så är det som att vi för en stund "hänger fritt" i luften, vi vet inte när, var och hur vi kommer att ta mark igen. Vi sätter all vår tro och tillit till, och litar blint på att vår själ, vårt högre jag, Universum ska vägleda oss till det högsta bästa för oss. Jag kan lova dig att det är ett förtroende som aldrig kommer att svikas utan kommer att belöna dig med obegränsade möjligheter. För att du nu lever ditt autentiska jag. Ditt hjärta kommer alltid att ha ditt bästa i åtanke, ett liv med mer kärlek, harmoni och balans.

Känns hjärtats val ologiska? Självklart kan det kännas så., men det innebär att vi fortfarande ser på livet ur egots perspektiv. Som sagt, när hjärtat gör val bryr det sig inte om logik, Hjärtat kommer alltid att ha det högsta bästa för dig i åtanke. Det vill skapa möjligheter för dig att växa och uppfylla ditt unika själssyfte. Att leva själfullt är att inte fly, att faktiskt stå kvar och möta verkligen och knyta an till den kärleksfullt med hjärtat. Att våga stå trygg i sin egen intuition.
För det är då din förvandling börjar.

(Inlägget publicerat första gången 2025-07-05)