Djurkommunikation - Att lära sig vara här och nu.

Djurkommunikation

Att jobba med djurkommunikation är något som är en passion för mig, Jag älskar det! Men ibland upplever jag det lite som att vara med och sammanställa en rebus.

Alla djurkommunikatörer jobbar olika. Själv jobbar jag via djup meditation och kommunicerar med djuret på distans. Djur har precis samma känsloregister som vi människor. De kan vara blyga, utåtriktade, filosofiska, humoristiska och visa allt från glädje, sorg, nyfikenhet till att vara riktiga analytiker. Hela registret.

När jag börjar en djurkommunikation så är jag alltid noga med att presentera mig ordentligt för djuret, berättar vem jag är och att matte eller husse har bett om hjälp med lite frågor. Det är ett bra sätt att börja en kommunikation tycker jag, för allas fria vilja ska respekteras. Övervägande alla djur är mycket positiva till att få "prata av sig". Men en del, som i sin personlighet är rätt privata i sin framtoning, kan behöva lite mer tid att fundera på min inbjudan att prata.

Jag minns speciellt en kommunikation med en kattdam som gått över på andra sidan. Efter min presentation var hon tyst...lääääänge. Men jag kände att hon var kvar i energin. Så jag hade tålamod och väntade, lät henne känna in även min energi och fundera på min fråga om det var ok att prata lite. Efter ca 10 min så kommer svaret : "Ok då!" Hon behövde helt enkelt lite mer tid för att känna av vem jag var och fundera på om hon ville prata. Jag fick efteråt veta av matte att hon alltid varit en mycket privat flicka med mycket integritet, Inte gått fram till besökare hur som helst. Utan umgicks helst bara med de andra katterna och matte och husse.

När jag nämnde att det är som att vara med och sammanställa en rebus, så menade jag verkligen det ordagrant. Jag redovisar precis allt som kommit fram under en djurkommunikation till matte eller husse. För jag har lärt mig att det kan dyka upp mycket märkliga saker som jag inte överhuvudtaget förstår, men som djurets människa genast eller efter en stunds funderande kan koppla ihop.

En kattflicka, som verkligen är husses lilla prinsessa, visade mig i början av vårt samtal blå gardiner. I nästa stund visar hon mig eldflugor. Intressant! Men jag förstod inte alls vad hon menade. Mer ville hon inte förklara runt just det. När jag sen berättar för hennes husse så var han lika konfunderad. "Nä, jag har inga blå gardiner, och eldflugorna förstår jag inte alls!" Efter ungefär ett dygn skickar han mig ett meddelande med en bild på en blå rullgardin med guldstjärnor. "Jag tror jag förstår nu". Jag frågade om vid vilka tillfällen han använde rullgardinen så svarade han att det främst var hans flickvän som använde den när hon var där. Så lilla katt prinsessan ville berätta något om just de tillfällena. Ska tilläggas att hon tycker allt som tar husses fokus från henne är mycket onödigt. Men det här var något hon ville berätta, för det var viktigt i hennes liv.

Från busstreck till stora filosofer

Djur berättar om sin vardag, vad de kan fundera på eller oroa sig över. De kan vara stora tänkare och filosofier så inte ens Friedrich Nietzsches hade haft en chans! Men det genomgående är nog djurs fantastiska känsla för humor. Många busstreck har jag fått tagit del av. Saker de gömt, viktiga papper eller saker i hemmet som har "provtuggats" lite eller saker som händer i hemmet som de förklarar ur sin egen synvinkel som så självklart, men när det sen återberättas för ett mänskligt öra och synsätt blir humor.

Jag hade förmånen att få diskutera lite med en akvariefisk hos en familj. Jag tänker alltid i dag på honom som "Calypsokillen", för den här lilla individen, trots sin fysiska litenhet, var allt annat än "liten" i sin personlighet. Jag mötte i vårt samtal en varm och mjuk kille som berättade om hur hans familj brukade röra sig i vardagsrummet där hans akvarium stod och hur han uppskattade att hans husse var så punktlig med hans frukost varje morgon. Han fullkomligt avgudade starka färger, så julen var en högtid han älskade som också innebar spännande glitter i julgranen. Han berättade att hans matte var bland det finaste som fanns i den där röda toppen med trekvarts ärm. Likaså uppskattade han hur vissa rytmer kändes bättre i vattnet när familjen spelade musik.
Djur är direkta, spontana och mycket ärliga. De krånglar aldrig till saker som vi människor har en benägenhet att göra många gånger. De är experter på att vara här och nu.

Regnbågen

När jag kommunicerar med ett djur som gått över på andra sidan så har många av dem visat mig det som en bild, att de är på regnbågen. Jag har givetvis varit medveten om, och fått informationen innan från en matte eller husse, att det är ett djur som är avlidet. Men jag tyckte ändå att det var fint, att djuren vill förtydliga för mig att de är i en annan dimension. Mer än så sträckte sig inte mina tankar runt just de bilderna, utan jag och djuren har därefter fortsatt vår kommunikation. 

Men när jag berättade om detta för en mycket god vän så utbrister hon: "Men vad fint! Det är ju precis som berättelsen om Regnbågsbron!" Min första respons och högintelligenta svar var: "Eh...va?!" När hon återberättar historien om regnbågsbron börjar saaaakta något vakna i mitt huvud. "Ja just det!" Sen kunde jag inte låta bli att skratta. Tänk vad alla dessa djur måste tyckt att jag var långsam och seg i huvudet. Här har de försökt förtydliga med en klar referens om deras tillstånd, och så förstår inte djurkommunikatören hänvisningen! Eller, jag förstod fast jag inte förstod. Om du förstår hur jag menar? :) Som sagt, vi människor krånglar till saker ibland.

Djuren har lärt mig, att när jag släpper logiken och enbart lyssnar fullt ut med hjärtat, då landar vi helt rätt. Jag ifrågasätter aldrig en kommunikation, det som här och nu är viktigt för djuret att förmedla, det kommer fram i samtalet. Det kan vara enkla vardagliga saker, eller djupa grubblerier, högt som lågt.

Det kan vara bra att känna till att det kan vara lite klurigt att prata om tid med med djur. Just för att de är så Här & NU. Det man frågar om här och nu, är vad djuret berättar om, utifrån läget här och nu. Inte i morgon eller om en vecka eller en månad. Här och Nu. Tror vi har mycket mindfulness att lära av djur här. Att inte krångla till livet så mycket.

Lev med kärlek i hjärtat, här och nu!

Regnbågsbron

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.

De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas .